.

Strax innan det är dags att hoppa i sängs, känns det som att jag har en hel del att säga.
I morse kunde jag knappt öppna ögonen. Och det kanske hade varit lika bra, om jag sluppit.
Dom va verkligen rödsprängda. Och mitt hår va kaos!
Har verkligen ingen förklaring till detta. Ni förstår, det var bara en ”såndäär” morgon.
Jag hade ingen lust alls att sminka mig, lite maskara och that`s it. Inte för att det hjälpte något.
Men över till något annat, jag är fruktansvärt kluven. Bär på en riktigt besvärlig, och tung hemlighet. Den är alldeles för stor, för en sån liten kvinna som mig. Och självaste grejen är emot alla mina principer. Men samtidigt har jag lovat att bära och bevara denna hemlighet, tills graven skiljer oss åt. Och att bryta detta skulle oxo betyda att gå emot mina principer. Men jag grubblar och frågar någon dör ovanför mig.. varför var jag tvungen o befinna mig där, just då! i denna sekund. Varför skulle jag ha hört, vad dom pratade om. Och varför var jag tvungen att fråga ”personen” vad den sa. Jag skulle bara ha låtit mig tro att jag hört fel.
Jag är så mättad med denna hemlighet, att jag varken vill veta det ena eller det andra. Jag vill inte veta något om någon. Bara sköta mitt och mig själv. Inga konstigheter.
Men aja.. nu ska jag sova. Pöss & Kram <3

//Nataly