.

Otroligt, klockan är mitt på natten. Och jag sitter uppe och kollar på min serie, True Blood.
Min katt har varit borta i 10 dagar om vi ska räkna med att klockan är över 00:00.
Jag har gråtit en massa, och verkligen tappat hoppet, till och från. Har spenderat en massa tid med
att sätta upp lappar i området och letat under vartenda stenblock. Men jag har inte hittat min katt.
Jag har haft svårt att acceptera verkligheten, när jag väl kommer på att hon är borta.
Och att jag kanske aldrig får veta vad som har hänt.
Men min kille har alltid varit där, trots att han tycker att just denna svarta katt är så lortig och busig.
Trots att hon har attackerat honom, ett par gånger under hennes 5åriga livstid.
Men han har sagt det, HON KOMMER TILLBAX. JAG LOVAR!
Han säger att GUD sviker inte dom som hjälpt andra. Och att jag skulle ha hjälp många djur-själar.
Och visst var det så! Vi bor på bottenvåningen, och har en liten uteplats.
Jag har inte velat dra ner rullgardinerna sedan min katt sprungit bort.
Och av ren reflex, tittar jag ut med jämna mellan rum. Tills jag somnar.
Och tror ni inte att hon står och tittar in. Hon har hittat hem. Lortig och smal, men hon är äntligen hemma..
Jag är super glad, saknar orden. 
Det är liksom inte lätt att vara en katt-mamma.. Men nu blir det utegångsförbud!! På riktigt!